Om mitt tidigare antagande att man 1) blir mindre benägen att arbeta hårt ju bättre man redan har det ekonomiskt och att 2) de som har störst potential till förbättring av sin ekonomiska situation genom hårt arbete också kommer att driva en högre tillväxt stämmer så borde det fungera.

Självklart finns det en mängd andra faktorer som påverkar ett lands tillväxt så jag har inga anspråk på att detta är en vetenskapligt korrekt iakttagelse. Men, den främsta drivkraften för tillväxt i ett land måste ju ändå vara den inställning som de som bor i landet har.

Hur som helst så fick jag möjligheten att ”first hand” se polska, lettiska och svenska hantverkare ”in action”under min köksrenovering.

De polska hantverkarna tyckte det var irriterande att de inte kunde börja före 8.30 på morgonen och dessutom var tvungna att sluta kl 18 på kvällen. De tyckte att det var lite väl korta arbetsdagar. Dessutom arbetade de även på lördagarna. Den enda heliga dagen var söndagen då de vilade.

De lettiska hantverkarna skulle leverera bänkskivan i granit, leveranstid från mallning skulle vara 2 veckor enligt leverantören. Det första som hände var att de ringde på en lördag för att fråga om de kunde komma och malla på söndagen. Sedan tog det bara 5 dagar så ringde de igen och bad att få komma och montera allt följande söndag (inga vilodagar på söndagarna här inte).

Slutligen monterades köket av svenska hantverkare som redan från början meddelade att de inte kommer att komma före 9.30 på morgonen och framförallt inte vara kvar längre än till 16. Dessutom arbetade de inte alls på onsdagarna för då hade de privata fritidsprojekt som de ägnade sig åt.

Monteringen av köket, som om exempelvis de polska hantverkarna hade gjort det skulle ha tagit 1 vecka, tog därför 2 veckor. Med detta sagt så är jag ändå väldigt nöjd med resultatet som levererades och eftersom jag inte hade bråttom gjorde det inget att det tog längre tid.

Skulle man göra någon form av tillväxtindex utifrån ovanstående så borde Lettland ha högst tillväxt, tätt följt av Polen medan Sverige skulle ligga en bra bit efter.

Jag har faktiskt inte kollat siffrorna utan det får ni göra själva, men jag misstänker att ovanstående rangordning vad gäller den relativa tillväxten de senaste 10 åren kan stämma rätt bra med verkligheten. Undantaget de senaste åren som påverkats av den omfattande finanskris som vi haft och som borde ha påverkat väldigt dramatiskt.

Någon som har några siffror att jämföra med?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Vi har helt enkelt blivit för lata och har redan för hög välfärd för att kunna driva någon egentligen tillväxt. Hur stora hus, hur många bilar och båtar, hur mycket lån för konsumtion kan man egentligen ha? Medan vi i väst diskuterar 6 timmars arbetsdag och låter folk gå i pension vid 50 som i Grekland arbetar östeuropéerna, asiaterna och latinamerikanerna stenhårt 12-15 timmar om dagen 6-7 dagar i veckan för att uppnå en högre levnadsstandard.

Som normalt sett ohejdad optimist så blir jag riktigt rädd när jag inser att jag i denna fråga ser väldigt pessimistiskt på västvärldens möjlighet att konkurrera med våra grannar i Östeuropa, Asien och Latinamerika.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Oavsett vad en person är girig efter så handlar det om att en normal strävan efter att få det bättre övergår till en osund besatthet. Denna besatthet leder i sin tur till att den som strävar efter något gör allt för att skaffa sig det även om det uppenbarligen sker på andras bekostnad. Girighet innefattar till skillnad från en sund strävan efter att få det bättre således även en rå hänsynslöshet. För min del är det sunt och fullständigt normalt att sträva efter att få det bättre oavsett om det handlar om ekonomi eller livskvalité i övrigt. Kontrollfrågan man alltid måste ställa sig i denna strävan är dock om man på vägen skadar någon annan för att uppnå sitt mål. Skulle så vara fallet så är man girig! Det är som buddisterna säger – strävan efter lycka är det som driver människan och det är sunt så länge som denna strävan inte leder till att man skadar någon annan.

Självklart är det sedan så att det kan vara svårt att se att man skadar någon på vägen eller ens att definiera vad som kan anses vara skada. Det är där som vår egen personliga moral kommer in och i många fall avgör.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Häromveckan fick jag dock lite bråttom när jag konstaterade att det snart nog är dags att byta till vinterhjul/däck. Jag kollade därför runt lite grann på däck med lättmetallfälgar (man vill ju vara snygg även på vintern). Kunde snabbt konstatera att originalfälgar helt riktigt är mycket dyrare än icke original. Men, eftersom jag inte har någon som helst koll på hur bra/säkra fälgar av icke original standard är så bestämde jag mig trots prisskillnaden att köpa Audi original. Dyrare, men kanske ändå säkrare var logiken samtidigt som jag inte alls hade någon lust att fördjupa mig i olika fälgars egentliga kvalité.

Sagt och gjort – i måndags befann jag mig på Audi och fick hjulen/däcken bytta. Eftersom jag ändå var där så frågade jag vad en eftermontering av navigeringssystem skulle kosta. Jag har ju en schysst display i mitt befintliga ”entertainment system” i bilen och vill därför inte fula till det med en separat GPS display. Till min förvåning fick jag samma bemötande som tidigare fast om möjligt ännu tydligare. ”Det är ingen idé att räkna på. Eftermontering av ett navigeringssystem i original blir minst 3 gånger så dyrt som om du köper en annan lösning på gatan.”

Jag uppskattar naturligvis Audis ärlighet i dessa frågor, men det jag undrar är hur de tänker? Det är en sak att ta mer betalt för originaldelar med argumentet att original är bättre, snyggare, eller helt enkelt för att varumärket kostar att bygga upp. Då kan man ju tjäna mer pengar på sina redan sålda bilar. Men, om man alltid avråder sina kunder från att köpa originaldelar för att priset är för högt så spricker den idén rätt så hårt.

Kanske är det så att de bara vill sälja dessa delar som tillval när man de facto köper bilen som ny, men det verkar lite konstigt. Eller, är det så att de flesta faktiskt gör sina val när de köper en ny bil, men att de sedan väldigt sällan eller aldrig vill lägga till funktion eller annat om de har eller köper en begagnad bil. Beror detta i så fall i sin tur på att originaldelarna har varit mycket dyrare från början och att biltillverkarna sedan intåget av kopieproducenterna inte kan matcha deras priser på grund av de volymfördelar en tillverkare av delar till fler märken kan göra?

Jag vet faktiskt inte hur det förhåller sig, men om det är det senare som är problemet så borde väl någon biltillverkare till slut köpa upp en tillverkare av delar/fälgar till fler märken och på så vis tjäna mer pengar på både sina sålda bilar och andras. Något att fundera på är det i alla fall!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör