Att välja rätt webbhotell kan ibland verka svårt. Webbhotellen själva har en mängd olika sätt att redovisa sina tjänster och kostnader på. I många fall verkar skillnaderna mot webbhotellen vid en första anblick därför vara stor.

För de allra flesta så är det däremot relativt enkla kriterier som gäller för att utvärdera webbhotell. Det handlar mest om pris, enkelhet och stabilitet. Detta eftersom de flesta webbhotell i övrigt erbjuder ungefär samma tjänster. En del webbhotell har till och med samma plattform bakom.

För egen del använder jag av gammal vana Loopia som webbhotell privat medan ett par av mina bolag använder sig av ett webbhotell som heter Citynetwork. För att inte rekommendera annat än det jag själv använder så är med andra ord dessa två webbhotell bra tips att ge.

För min del gillar jag webbhotell som är transparenta med sin prissättning, är stabila och inte har några långa uppsägningstider. Priset i sig spelar såklart också viss roll, men jag betalar hellre lite mer för ett webbhotell med hög stabilitet. Nu råkar båda dessa webbhotell vara väldigt prisvärda.

Andra saker som är bra enligt min mening är om man kan parkera en obegränsad mängd domäner hos webbhotellet utan extra kostnad. Citynetwork uppfyller exempelvis alla dessa kriterier, dvs är prisvärt, stabilt, obegränsat med domäner utan extra kostnad och transparent prissättning utan långa bindningstider.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Det finns idag väldigt många som påstår sig vara experter inom marknadsföring på Internet. Hypen inom just sociala medier har de senaste åren gjort att många företag fått rådet att snabbt ge sig ut i dessa. Ibland har de haft bra rådgivare och ibland mindre bra sådana.

Bland de stora fördelarna med sociala medier är att man om man lyckas får möjligheten att interagera med sina potentiella kunder på ett bra sätt och på så vis bland annat öka lojaliteten. Dessutom kan kampanjer i sociala medier snabbt får stor spridning eftersom kunderna själva sprider den vidare.

De sociala mediernas stora fördelar är tyvärr även dess stora risker. En kampanj som går snett på det vis som McDonalds senaste kampanj gjort får minst lika snabb och stor spridning som en lyckad. Ibland går det ännu snabbare i dessa fall än när kampanjen lyckas.

Problemet är att det är väldigt svårt att veta exakt hur användarna i sociala medier reagerar på en kampanj. McDonalds hade i detta fall redan börjat berätta historier på Twitter om de lantbrukare som levererar till McDonalds under hashtaggen #MeettheFarmers utan att det gått snett. Det var först när de lade till #McDStories som det hela spårade ur.

Problemet som uppstod var att användarna av Twitter började sprida skräckhistorier om McDonalds snarare än de trevliga historier McDonalds ville förmedla. Trots att McDonalds bara använde #McDStories två gånger så används den fortfarande på Twitter.

McDonalds ville ge en positivt bild av sig själva genom att berätta trevliga historier om först sina leverantörer och sedan om de som jobbar på McDonalds. Ett högst vällovligt och trevligt syfte som kan synas ofarligt. Men, trots detta reagerade användarna på Twitter negativt.

Frågan som McDonalds nu måste ställa sig är varför detta hände. Förmodligen är det svårt att få fram det rätta svaret, men en del av skälet kan vara att användarna på Twitter tyckte att McDonalds var lite väl ensidigt i den positiva bilden. De ville därför balansera den med sina egna mindre smickrande bilder.

Reaktionen visar enligt min mening på att McDonalds trots sina försök att framstå på ett visst sätt, dvs som ett företag som bryr sig om leverantörer, medarbetare mfl inte alls lyckats. Problemet är att tillräckligt många sannolikt har en helt annan mer nyanserad bild av McDonalds.

För egen del har jag ingen synpunkt på vilken bild som är rätt eller fel. Däremot visar detta på risken att man kan få mothugg om man försöker framhålla sig själv i en ensidigt alltför positiv dager. Åtminstone om man försöker sprida bilden via sociala medier.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Ett argument som ofta används för att de länder som nu krisar skall få ekonomiskt stöd av de länder inom EU som har bättre skötta ekonomier är solidaritet. Tanken med EU är att länderna som ingår i unionen skall hjälpa och stötta varandra vid behov.

Frågan är dock om de övriga är villiga att gå så långt som att hjälpa de länder som först missköter sina ekonomier och sedan dessutom ägnar sig åt ekonomiskt utpressning på toppen? Enligt min mening bör man göra processen kort redan i första ledet, dvs när de inte uppfyller de krav de gått med på att uppfylla för att vara med i unionen.

Samtliga de länder som nu genomgår de värsta kriserna har under lång tid struntat helt i att ta tag i de problem som de länge haft. Förtroendet för politikerna i dessa länder är ofta dessutom så låg att ingen av invånarna vill betala skatt eftersom de inte vet att pengarna används på rätt sätt.

Den kortsiktiga räddningen blev ett medlemskap i EU med omfattande direktinvesteringar från andra europeiska länder som följd. Detta gjorde tyvärr att politikerna slapp ta tag i de problem som redan fanns och som blivit än värre nu. Om EU inte lär dem läxan ens denna gång så lär de sig aldrig.

Det mest logiska och bästa sättet att lösa det hela är inte att rädda dem. Det bästa sättet är vad man kan kalla den omvända ”kissa i byxan effekten”. Dvs i stället för att det skall kännas varmt och skönt på kort sikt så är det bättre att det gör rejält ont nu för att alla skall få det bättre sedan.

Förslagen som ligger om att EU nu skall låna pengar av länder utanför EU för att klara av att rädda de värsta syndarna är inget annan än direkt vansinne. Ingen skulle någonsin rekommendera en person som inte kan betala sina räkningar att dra på sig ännu mer skulder. Varför gör man då den rekommendationer till länder?

Nej, gör det som borde gjorts för länge sedan. De länder som inte håller måttet när det gäller de ekonomiska kraven för att ha euron bör slängas ut nu. Det blir ett stålbad för dem och svider lite för de andra på kort sikt. Men, på lång sikt är det det enda rätta!

För att inte det europeiska banksystemet skall rasa samman så är det mycket bättre att lägga pengar på att garantera de banker som är i riskzonen. Om varje enskilt land med välskött ekonomi går in och i värsta fall tar över ägandet i bankerna som drabbas hårdast så håller systemen.

Sedan kan det såklart finnas ägare som skulle tycka att det var jobbigt att förlora hela värdet av sina investeringar i de banker som tas över. Men, det är lite samma sak här. Om du som ägare gett direktiv till banken att ge kortsiktigt höga vinster genom att ta stora risker så får du faktiskt skylla dig själv!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Första steget är att någon från Nordic Media Sweden ringer och erbjuder gratis annonsering under 3 månader. Oavsett om du säger ja eller nej till detta erbjudande så ringer de tillbaka igen när mer än 3 månader gått.

I steg 2, dvs när Nordic Media Sweden ringer tillbaka igen, påstår de att du nu är bunden av ett 24 månadersavtal som kostar 23 000 kr. Efter att du protesterat lockar de i stället med att du kan komma ur avtalet för ”bara” 16 000 kr. Gå absolut inte på detta!

De som går med på att komma ur avtalet genom att betala den lägre summan ombeds repetera detta på en inspelning av samtalet. Allt för att Nordic Media Sweden skall ha bevis för beställningen. Gå absolut inte med på detta!

Oavsett om du gått med på inspelningen eller inte bör du bestrida Nordic Media Swedens krav och fakturor. Fakturorna kommer numera via Jurist & Inkasso Sweden AB. Jurist & Inkasso Sweden har såvitt jag kunnat förstå egentligen inget med bedrägerierna att göra i övrigt.

Som för alla andra bluffakturor så skall ni skriva på dem att ni bestrider fakturan eftersom inget har beställts. Ta sedan en kopia av den och skicka originalet till Jurist & Inkasso Sweden AB. Gärna tillsammans med en polisanmälan. Då måste de nämligen gå vidare till domstol vilket de knappast gör.

Ring även gärna till Jurist & Inkasso Sweden och förklara för dem vad Nordic Media Sweden sysslar med. Hänvisa till skriverier på Internet och annat som stöd. Det finns säkert ett stort antal polisanmälningar redan. Jag vet om minst 20 stycken som lämnat in detta.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

PPM infördes av det skälet att man ville ge Sveriges pensionssparare mer inflytande och valfrihet när det gäller en del av den pension som de får från staten. Resultatet blev att en liten del av pensionen numera förvaltas av den enskilde pensionsspararen.

Så långt så väl, kan man tycka. Men, undersökningar som gjort under åren sedan PPM infördes har visat att den största effekten PPM haft är som ångestskapare hos pensionsspararna själva.

De allra flesta pensionssparare varken vill, anser sig kunna eller har intresse av att sköta förvaltning av sin egen pension. Därmed har så kallade PPM rådgivare i olika former och med olika grader av seriositet i stället fått ännu ett tillfälle att tjäna pengar på småspararnas oro.

Oavsett vad man kan tycka om PPM rådgivarna och hur dessa tar betalt för sina tjänster så finns onekligen behovet av rådgivning i dessa frågor. Detta eftersom pensionsspararna själva inte vill ta i det hela.

För att maximera avkastning på sina pensionspengar så måste man dessutom tyvärr ägna sig åt en relativt aktiv förvaltning. Inte köpa och sälja varje dag, månad eller ens kvartal, men i alla fall någon gång då och då.

Att då inte tillåta PPM rådgivarna att göra de förändringar i pensionsportföljerna som anses viktiga för avkastningen är att kasta pengar i sjön. Att man gör det av skälet att det är dyrt för fondbolagen gör saken än värre. Vilka är PPM främst till för egentligen?

Antingen måste man göra PPM till en bra och flexibel tjänst för pensionsspararna och de eventuella rådgivare som ger seriös förvaltning av kapitalet eller också kan man lika gärna lägga ner hela PPM.

Sannolikheten är mycket stor att intresset för rådgivning rörande fondsparande kommer att öka oavsett om det ligger inom ramen för PPM eller inte. Massbyten kommer därmed att finnas kvar och öka som ”problem” för fondbolagen även om de inte tillåts via PPM.

Trenden med så kallade Independent Financial Advisors (IFA) är tydlig i USA och övriga Europa. Vi har dessutom redan tidigare sett problemen som massförsäljningar i fonder som är för små och som agerar på volatila tillväxtmarknader leder till även utanför PPM.

Frågan pensionsgruppen måste ställa sig är om PPM är till för pensionsspararna som det var tänkt från början, eller om PPM bara är ett sätt att marknadsföra fondbolagens fonder. Det PPM som finns kvar efter att möjligheter till byte av fonder minskar blir mer av det senare.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

En del hävdar att det går alldeles utmärkt medan andra påstår att det nog snarare handlar om att kunna upprätthålla kontakten med och komma närmare befintliga kunder. Sanningen i denna fråga varierar nog beroende på vad man vill marknadsföra eller sälja och hur man gör det.

Min avsikt med detta inlägg är inte att vare sig diskutera frågan, eller ge några egentligen svar. Däremot tänkte jag försöka mig på att testa hur bra marknadsföring och försäljning faktiskt fungerar i sociala media för egen del och just de tjänster jag kan erbjuda.

Argumenten för att sociala media faktiskt fungerar för marknadsföring och försäljning bygger i stor utsträckning på att vi litar på våra vänner och deras omdöme. Detta gör vi exempelvis när gäller köp av olika produkter och tjänster.

Med andra ord borde det gå rätt bra att marknadsföra och sälja produkter och tjänster om man bara har ett tillräckligt stort nätverk av vänner. Förutsättningen är såklart att man även har något bra att sälja vilket jag anser mig ha.

För att testa mitt eget sociala nätverk med 91 followers på Twitter, 228 vänner på Facebook och 328 kontakter på Linkedin (viss överlappning finns säkert) så tänkte jag uppmana er alla att introducera nya potentiella kunder till Pineberry eller WordOn.

Om en introduktion leder till att Pineberry eller WordOn får en ny betalande kund så bjuder jag den som introducerat företaget på lunch med mig på Vassa Eggen. Den som bara vill äta lunch utan mig diskvalificeras omedelbart

Introduktionen måste bestå av minst ett mail, eller meddelande till mig avseende en potentiell kund som: 1) faktiskt bekräftat intresse av våra tjänster och 2) har någon form av kontakt med den som introducerar. Det räcker alltså inte att spamma mig med mail efter att ha gått igenom en lista med företag.

För att jag inte skall äta lunch varje dag det närmaste året i det fallet att mitt test lyckas så begränsas antalet luncher till de introduktionerna som leder till de 10 första nya kunderna. Däremot kan en och samma person få fler än en lunch.

Den som introducerar en potentiell kund behöver inte finnas i mitt nuvarande nätverk utan det räcker med en koppling till mitt nätverk, eller den här bloggen på något vis. Vänners vänner mfl får därför också gärna introducera nya potentiella kunder med en lunch som belöning.

Dåså, det skall bli spännande att se om detta får någon effekt. Eftersom det kan spricka på en mängd saker förutom nätverkets storlek (nätverkets förtroende för mig, genomförandet m. m.) så är detta inte något direkt vetenskapligt test, men ändå.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Anledningen till hennes utspel mot Finansinspektionen är att myndigheten efter HQ Banks krasch svartlistat henne för styrelseuppdrag i finansvärlden vilket ledde till att hon inte längre kunde sitta kvar i Öhman Fonders styrelse.

Med tanke på vad som föranlett HQ Banks krasch så kan man nog tycka att det är rimligt att styrelseledamöternas lämplighet och kompetens för att sitta i just finansbolags styrelser ifrågasätts. De verkar ju inte ens ha förstått att det finns stora risker i att värdera bolagets tillgångar över det faktiska marknadsvärdet.

Det jag personligen tycker är mest underligt är att Pernilla Ström inte verkar förstå att hon måste ta konsekvenserna av att hon och övriga styrelsen i HQ Bank inte skött sitt uppdrag på det sätt som man kan förvänta sig. Kraschen i sig talar ju sitt tydliga språk, även om Finansinspektionens hantering möjligen kan diskuteras.

Vad är det som gör att folk tror att de kan få höga ersättningar och sitta i styrelser utan att sedan tvingas ta konsekvenserna när det går snett. Pernilla Ström och de övriga i styrelsen skall nog vara innerligt tacksamma för att det är Finansinspektionen och inte SEC i USA som hanterat kraschen och deras ansvar i frågan.

Man kan bara hoppas på att den här typen av krascher åtminstone lär andra att förstå att ett styrelseuppdrag med höga ersättningar inte är någon ”pensionspost”. Förstår man inte bolagets verksamhet, eller inte anser sig få den information man behöver för att göra det så är det nog läge att inte ta uppdraget alls. Alternativet att sova sig igenom uppdraget funkar inte.

För egen del är jag rätt stolt över att vara en av de jobbigare personerna i de styrelser som jag går in i. Min filosofi är att det är då man gör nytta, dvs när man verkligen sätter sig in i verksamheten och sedan ifrågasätter från ett utifrån perspektiv. Detta behövs även för att kunna uppfylla den strategiskt affärsutvecklande roll som en styrelsepost innebär.

Tvärtemot Pernilla Ström anser jag därför att en svartlistning av styrelseledamöter i finansbolag som inte skött sitt uppdrag är en självklar påföljd. Det är alldeles för många som hoppar runt både i finansvärlden och i andra branscher och klarar sig oskadda bara för att ingen säger ifrån. Det är ju trots allt andras pengar det handlar om!

Även om det inte går att jämföra fallen så kan man ta andra varnande exempel på hur styrelseledamöter och VD:ar på grund av att ingen säger ifrån kan förstöra bolag efter bolag. Christer Bergquist är ett sådant exempel som gått från ”klarhet till klarhet” i exempelvis Drax och Countermine. Det är inte förrän någon säger stopp som sådana karuseller slutar.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör (och faktiskt lite styrelseproffs)

Den senaste tidens revolutioner i Tunisien, Egypten, Libyen med flera länder där Bad Guys har makten har lyft konsumentmakten till en nivå som aldrig tidigare skådats. Tack vare Internet och mer specifikt Facebook får nu hela världen veta hur illa det är ställt och hur de Bad Guys som finns i dessa länder behandlar folket i dessa länder.

Det har inte bara gjort det svårt att skydda sig genom att ingen får veta hur illa det är ställt utan till och med drivit revolutionen mot Bad Guys vidare från land till land. Inget av detta hade kunnat hända om inte Internet funnits som ett sätt att sprida information och bilder mer eller mindre i realtid.

Man kan till och med enligt min mening gå så långt som att säga att Internet varit en stor bidragande orsak till att det till och med blivit revolution från början. Innan Internet kunde diktaturer mycket lättare isolera folket i landet från övriga världen något som idag i princip är omöjligt även om en del fortfarande försöker.

Internetrevolutionen har sedan tidigare lett till mycket, både bra och dåligt. Men, i detta fall så måste man se det som något helt fantastiskt. Oavsett vilket perspektiv man tar så förändras världen just nu snabbt på ett mycket positivt sätt tack vare Internet. Det är bara att hoppas att revolutionärerna i dessa länder vinner och att slutresultatet blir något positivt!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Beroende på det aktuella landets lagstiftning skiljer man nämligen mellan om varumärket använts i annonsen eller bara som sökord för att visa annonsen. Även Googles policy avseende varumärken gör denna åtskillnad.

Enligt Google är det ok att inom EU och EFTA använda någon annans varumärke som sökord för att visa sin annons medan det inte är det i exempelvis Kina, Brasilien, Australien, Hong Kong, Macao, Nya Zeeland, Nordkorea, Sydkorea och Taiwan.

Med andra ord är det fritt fram för den som vill att använda någon annans varumärke som sökord i Sverige för att annonsera sina egna produkter eller tjänster. Det går att göra även om man direkt konkurrerar med det varumärke som man olovligen använder sig av.

Frågan är väl bara vilket värde det egentligen har att synas i sökresultatet på sina konkurrenters varumärken? Kan man som företag få kunder genom att synas på sina konkurrenters varumärken? Säljer exempelvis Volvo fler bilar om de syns på SAAB?

Efter att ha gjort lite sökningar själv på kända varumärken som Volvo, SAAB, Nokia, Ericsson, Google mfl så hittar jag inga konkurrerande Adwords annonser alls. Det verkar som att de flesta seriösa företag förstått att värdet är ganska lågt och att det inte är särskilt snyggt att jobba på det sättet.

När jag söker på ett av mina nystartade bolags varumärken så dyker det däremot upp en konkurrent som köpt AdWords annons för att försöka vinna mark. Är faktiskt lite osäker på om jag skall bli arg eller bara smickrad.

Förmodligen kommer jag att välja det senare eftersom konkurrenten som gör det har funnits mycket längre än vi gjort. De kanske tror att vi är så kända att de kan få ett stort värde av att synas när man söker på vårt varumärke.

Däremot kommer jag inte själv att satsa på att göra likadant med våra konkurrenter. Ser helt enkelt inte poängen med det och dessutom tycker jag att det är rätt osnyggt. Det räcker väl att stå på egna meriter, eller?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör