”Hej Stefan,

Jag är ledsen över att du uppfattat det som att Gevalia skjuter över ansvaret för bättre arbets- och miljöförhållanden inom kaffeodlingen på er konsumenter. Det var självfallet inte meningen. Det jag ville ha sagt i intervjun – men som uppenbarligen inte kom fram – var att det krävs insatser längs hela kedjan och av alla för att skapa bestående förändringar när det gäller kaffeproduktion. Det är för övrigt också därför som vi välkomnar externa granskningar av den typen som Swedwatch regelbundet genomför eftersom vi vet att uppmärksamheten leder till ett ökat engagemang för frågan.

För Gevalias del (Kraft Foods) började det strategiska arbetet mot hållbart kaffe i början av 1990-talet. 2003 fördjupades arbetet ytterligare genom att vi började samarbetet med Rainforest Alliance (RA). RA är en oberoende miljövårdsorganisation som arbetar för att bevara biologisk mångfald och skapa hållbara försörjningsmöjligheter för arbetare och odlare.

Varje år görs revisioner av lokala miljöorganisationer i Syd- och Centralamerika för att kontrollera om odlarna uppfyller RAs krav. Via den fristående konsumentorganisationen Consumer International kan du läsa mer om RAs arbete. På www.gevalia.se kan du läsa om våra dubbelcertifierade kaffesorter som finns ute på marknaden.

Jag hoppas att dessa rader kan svara på dina funderingar.”

För egen del är jag fortfarande av den åsikten att det inte går att inkludera ”hela kedjan” som en ursäkt för att inte agera hårdare. Detta eftersom den största påtryckningen bara kan komma från de som köper kaffet från odlarna. Konsumenterna kan bland annat aldrig bli lika insatta som köparna av kaffet om vilka villkor som råder.

Verkar dock som att den bild av Gevalia som extremt cyniska som man fått av att läsa DN:s artikel snarare är en följd av journalistiskt klippande än Gevalias egentliga åsikter. Det är dock viktigt att arbetet fortsätter i än snabbare takt eftersom det verkar gå alldeles för långsamt.

Jag fortsätter därför att förorda köp av rättvisemärkt kaffe mot det ”konventionellt odlade” oavsett producent. Finns inget annat sätt för oss konsumenter att påverka och påverka kan vi ju faktiskt. Sedan vore det bra att se fler och snabbare förändringar internt inom kaffebranschen också. Det kan inte vara så svårt!

Öka ersättningen till de kaffeodlare som säkerställer bra villkor för de som arbetar på odlingarna och som inte använder onödigt giftiga bekämpningsmedel. Det borde gå att få snabbt genomslag hos alla odlare om deras ersättning och vinst kan höjas på detta sätt. Höj sedan priset mot konsumenterna om det krävs för få lönsamhet med ökade ersättningar till de som odlar på rätt sätt. Kaffe är trots allt ingen livsnödvändighet.

Samma sak gäller för övrigt även andra branscher. Man kan inte som konsument köpa extremt billiga saker utan att även vara medveten om att detta sannolikt innebär extremt låga löner och dåliga villkor för de som tillverkar dem.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Enligt rapporten har Zoégas och Gevalia (det senare ägt av Kraft Foods) inte har gjort något nämnvärt för att förbättra situationen för de som arbetar på kaffeodlingarna i Brasilien trots att de fick kritik för hur de hanterade detta redan 2005. I en intervju i Dagens Nyheter idag så slår bolagen ifrån sig och säger att de visst bidragit till att förbättringar skett.

Det som tvingar mig att skriva om detta är att Anders Carne, presschef för Kraft Foods i Sverige, i intervjun säger att det ”konventionellt” odlade kaffet kommer att finnas kvar eftersom det i slutändan är konsumenterna som väljer. Med ”konventionellt” odlat kaffe åsyftar han kaffe som odlas utan garantier att hänsyn tas till miljön eller etiska och sociala villkor i övrigt.

Detta synsätt är så fel på så många sätt. Dels är det i sig oroande att begreppet ”konventionellt” används för kaffeodling som innebär att barnarbetare och en mängd giftiga kemikalier används. Det visar att majoriteten av kaffeodlarna fortfarande struntar i miljön och villkoren för de som arbetar hos dem. Och allt detta med kafferosteriernas (läs Zoégas och Gevalias) godkännande.

Dessutom är det tydligt att Anders Carne ser konsumenternas val av ”konventionellt” odlat kaffe som ett rättfärdigande av att Gevalia med gott samvete kan fortsätta att köpa kaffe av odlare som inte tar miljöhänsyn, använder barnarbetare eller har villkor för sina anställda som inte är etiskt försvarbara.

Hur tänker han då? Eftersom konsumenterna köper vårt ”konventionellt” odlade kaffe så tycker konsumenterna att det är ok att det är odlat med hjälp av giftiga kemikalier och att det används barn för att skörda kaffet? Jag har faktiskt rätt svårt att tro att det är just så konsumenterna tänker.

För det första så är jag övertygad om att de flesta konsumenter inte ens är medvetna om problemet och Gevalia kan därför inte använda deras okunskap som någon form av ”carte blanche”. För det andra har Gevalia några kaffesorter som är certifierande, dvs märkta för att konsumenterna skall se att de kommer från odlingar där hänsyn till miljö och etiska villkor garanteras. Detta ger självklart en positiv syn på allt kaffe från Gevalia.

Det jag skulle vilja veta är hur mycket av Gevalias kaffe som kommer från certifierade odlingar jämfört med ”konventionella” odlingar? Är det så att Gevalia genom att ha ett fåtal certifierade kaffesorter medvetet vilseleder konsumenterna att tro att Gevalia tar sitt ansvar? Anders Carnes uttalande i DN idag talar för det. I annat fall hade han inte skyllt Gevalias brister i detta avseende på konsumenterna.

Att skylla sitt eget dåliga beteende på att andra inte bryr sig kan aldrig vara acceptabelt. Det finns en mängd historiska argument som tydligt visat hur fel detta synsätt är. Antingen är Gevalia ett företag som tar miljö och etik på allvar, eller också är Gevalia inte det. Man kan inte ha kakan och äta den!

Att som Anders Carne skylla Gevalias försäljning av ”konventionellt” odlat kaffe på att konsumenterna trots allt efterfrågar det är i mina ögon lika dumt som att hävda att det är rätt att sälja narkotika eftersom det finns en efterfrågan bland narkomaner. Enligt min mening är det bara ett svepskäl som visar att Gevalia är ett girigt företag som inte lever upp till ”The Good Guy Concept”.

För mig är det uppenbart! Det enda sättet att förhindra att Gevalia fortsätter att ignorera miljöbrott och barnarbete på de odlingar de köper sitt kaffe ifrån är att bojkotta dem till dess att de slutar helt. Anders Carne uppmanar ju dessutom själv indirekt till just detta genom att hävda att de bara gör det konsumenterna vill när de köper sitt kaffe från ”konventionella” odlingar!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Nu har jag i alla fall gått och köpt tillgångarna av ett konkursbo från ett företag som jobbade med resultatbaserad marknadsföring och försäljning på Internet. Nämner medvetet inte namnet på företaget eftersom jag vill meddela alla publicister och annonsörer som redan finns först.

Skälet för mitt köp kan jag däremot nämna och det är helt enkelt att jag är övertygad om att det går att göra saker bättre och mer transparent i just den branschen. Skrev även om det för drygt 1,5 år sedan när jag för första gången testade Tradedoubler som är en av de stora inom området. Sedan dess har jag kunnat konstatera att även Zanox och Commission Junction lämnar utrymme för små snabbrörliga konkurrenter.

Nu är det alltså upp till bevis. Går det att göra bättre och mer transparent? En övertygelse är en sak och nu måste jag bevisa att jag har rätt. Vi får väl se hur det går. Det är trots allt en utmaning som heter duga. Konkurrens finns från både stora och små aktörer numera så jag är faktiskt rätt ödmjuk inför utmaningen.

Ett av de första stegen blir att intervjua annonsörer och publicister för att se vad de anser kan förbättras. Därefter är det läge att se över affärsmodellerna och se om det går att göra dessa bättre. Där får man ge och ta både vad gäller publicister och annonsörer.

Alla parter som ingår i ett affiliatenätverk lever ju trots allt inom samma ekosystem. Om ekosystemet kan växa sig starkt på grund av att affärsmodellerna är optimerade ur allas perspektiv så gynnar det alla parter. Volym är ju det som räknas i sammanhanget.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Jag genomförde nyligen en nyemission i ett av mina bolag. Beloppet uppgick till drygt 1 miljon kronor. Investeraren bor i utlandet och har sin förmögenhet i en annan valuta än svenska kronor. Därför var vi väl medvetna om risken att den av honom insatta emissionslikviden vid växlingen till svenska kronor skulle skilja lite grann från angiven emissionslikvid. Det gjorde den också, med hela 2 kronor.

Hur som helst så fick jag mitt bankintyg underskrivet av två banktjänstemän på emissionsbeloppet minus de 2 kronor som inte blivit insatta. Skickade detta intyg i original tillsammans med kopia av bolagsstämmoprotokollet på vilket även teckning av aktierna skett. Det senare var underskrivet av mig själv och den andra ägaren i bolaget. Mitt ägande i det aktuella bolaget ligger i ett holdingbolag som jag äger.

Efter ett par veckor så får vi ett brev från Bolagsverket där de konstaterar att det finns ett par brister som måste åtgärdas för att de skall kunna registrera nyemissionen. Den första bristen är att beloppet på bankintyget inte stämmer överens med emissionsbeloppet som angivits. Det fattas ju hela 2 kronor av ett belopp som överstiger 1 miljon. Kunde de inte bortsett från detta?

Det andra felet de hittat är att jag glömt att skriva ”genom Stefan Mahlstein” efter namnet på mitt holdingbolag som jag representerade på bolagsstämman. Med tanke på att jag är den enda ägaren och styrelseledamoten i holdingbolaget samt även skrev under protokollet så kanske de hade kunnat kolla detta i sina register och listat ut att det var jag som företrädde holdingbolaget.

Av naturliga skäl ringde jag upp Bolagsverket och undrade om de möjligen kunde bortse från dessa enorma brister och registera nyemissionen ändå. Inte för att jag har så bråttom, men det kändes som lite onödigt meck att betala in ytterligare 2 kronor, be om ett nytt bankintyg och att be investeraren i utlandet skriva under en ny teckningslista i ett nytt bolagsstämmoprotokoll för att lägga till: ”genom Stefan Mahlstein”.

Det blev kalla handen. Handläggaren höll i och för sig med om att det kanske var en lite väl rigid inställning, men jag måste se till att fixa ändringarna. Trodde faktiskt inte heller att det var sant, men så är det. Nu är det bara att börja om processen och engagera mig själv, en investerare i utlandet och två banktjänstemän i en helt onödig process. Till detta kan läggas kostnaden för att Bolagsverket redan skickat ut brev och måste göra det igen när väl registeringen blivit gjord.

Med tanke på de felaktigheter som Bolagsverket själv hade i sitt brev till oss så borde jag ha skickat ett brev tillbaka. Det kan ju inte vara rimligt att jag skall behöva behandla ett ärende som innehåller allvarliga felaktigheter, eller?

”Tyvärr kan vi inte svara på era invändningar. Dels för att ni stavat holdingbolagets namn fel och dels för att ni inte angett med hur mycket beloppet i bankintyget skiljer från emissionsbeslutet.”

Fast det är klart – det skulle ju bara skapa en massa onödigt arbete och kosta pengar! Tur att jag tänkte på det

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

För den som funderar på att använda sig av Tradedoubler vill jag särskilt påpeka att det långt ifrån alltid är värt besväret. Tradedoublers säljare kommer naturligtvis att lova guld och gröna skogar, men du kommer aldrig få dem att garantera något i sina avtal. Har testat själv i ett av mina bolag och resultatet blev noll och intet. Detta trots att Tradedoubler säger sig ha över 100 000 aktiva affiliates i sitt nätverk.

Mjukvaran som skulle säljas via detta nätverk säljer som smör i solsken vid direktförsäljning och via alla andra affiliates, men Tradedoubler levererade bara 8 sålda licenser under hela 6 månader trots att nästan 2 000 av deras affiliates påstods marknadsförda mjukvaran. Kostnaden för detta äventyr uppgick till 350 000 kronor som efter 3 månaders mycket hårda förhandlingar sattes ner till 200 000 kronor. Trots det uppenbara misslyckandet från Tradedoublers sida fanns ingen som helst vilja att ta bort fasta avgifter för tillgång till systemet eller på annat sätt visa någon goodwill.

Frågan du säkert ställer dig nu är om jag skriver detta bara för att jag är missnöjd. Svaret är – Nej! Men, hade Tradedoubler lyckats leverera någonting av det de lovat, eller visat någon form av välvilja så hade jag nog inte orkat bry mig. ”Live and let live” – är min normala inställning i sådana här fall. Det tar helt enkelt för mycket energi att bry sig om saker som är fel och jag har mycket annat att fokusera på. Man måste ta lite risker och allt man provar funkar helt enkelt inte – ”That´s business!”

Faktum kvarstår dock och det är att Tradedoubler även ur ett rent objektivt perspektiv definitivt har sett sina glansdagar passera. Deras misslyckande bekräftade tyvärr bara det jag redan trodde.

Enligt min mening så gjorde de institutioner som tackade nej till budet från AOL sitt livs sämsta affär! I och för sig lätt att säga nu när kursen gått ner från 240 till 120 kronor per aktie. Hade de överhuvudtaget förstått någonting om vad som driver Internet så hade de, precis som grundarna av Tradedoubler, tagit pengarna och sprungit! En av de stora poängerna är att man på Internet kan marknadsföra sig väldigt billigt. Tradedoublers affärsmodell är alldeles för dyr och bygger på en okunskap om värdet av denna marknadsföring. Det gick att ta ut höga marginaler för 2-3 år sedan när köparna inte förstod bättre och det kommer att gå 1-2 år till, men sedan är det definitivt slut.

Kostnaderna för att använda Tradedoubler är som sagt ohållbart höga. Dels tar Tradedoubler en transaktionsavgift för att använda systemet på mellan 5-15 öre per transaktion (registrerat klick), dels tar man ca 30 % på toppen av den ersättning som affiliaten som ingår i nätverket skall ha. Med andra ord kostar det över 130 kronor om du vill ge affiliaten 100 kronor i provision. I längden så kommer detta inte att hålla eftersom det är affiliaten som gör grovjobbet. De marginaler som Tradedoubler har idag kommer att krympa dramatiskt. Min uppskattning är att vi redan om 1-2 år kommer att se hur Tradedoubler måste gå ner från 30 % marginal på omsättningen i sitt affiliatenätverk till ca 2-5 % och det kommer att kännas! Som lök på laxen så ökar nu konkurrensen från mindre affiliatenätverk där kostnaden för att vara med redan är betydligt lägre.

Och, som om det inte skulle räcka så har Google redan ett affiliatenätverk i sin Adwordslösning som är både billigare och bättre. Google har dessutom i och med köpet av Doubleclick blivit en aktör som konkurrerar fullt ut med Tradedoubler. För att sätta spiken i kistan så har Google även meddelat att de från och med 2009 inte längre kommer att ge provision på försäljning av sponsrade länkar till mellanhänder utan vill sälja dessa helt själva – hur går det då med Tradedoublers 600 miljoner kronors förvärv av The Search Works som enbart ägnar sig åt just detta?

Slutligen så kan man ju naturligtvis även dra sina egna slutsatser av att Tradedoubler sjunkit mer än index det senaste halvåret och de avhopp som skett av alla de som kände Tradedoubler som bolag och Internets dynamik bäst. Min uppfattning? Gör som grundarna och de flesta nyckelpersoner i ledningen – ta pengarna och spring!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

OBS! Denna post skrevs i maj 2008, dvs långt innan jag startade WordOn som är ett mer transparent och kundfokuserat företag inom resultatbaserad marknadsföring på Internet!