Stefan Mahlstein

Pensionsgruppen som har utrett hur man skall lösa problematiken kring de massbyten som sker i vissa fonder har kommit fram till att möjligheterna för massbyten bör stoppas. Detta gör enligt min mening en redan dålig pensionslösning ännu sämre.

PPM infördes av det skälet att man ville ge Sveriges pensionssparare mer inflytande och valfrihet när det gäller en del av den pension som de får från staten. Resultatet blev att en liten del av pensionen numera förvaltas av den enskilde pensionsspararen.

Så långt så väl, kan man tycka. Men, undersökningar som gjort under åren sedan PPM infördes har visat att den största effekten PPM haft är som ångestskapare hos pensionsspararna själva.

De allra flesta pensionssparare varken vill, anser sig kunna eller har intresse av att sköta förvaltning av sin egen pension. Därmed har så kallade PPM rådgivare i olika former och med olika grader av seriositet i stället fått ännu ett tillfälle att tjäna pengar på småspararnas oro.

Oavsett vad man kan tycka om PPM rådgivarna och hur dessa tar betalt för sina tjänster så finns onekligen behovet av rådgivning i dessa frågor. Detta eftersom pensionsspararna själva inte vill ta i det hela.

För att maximera avkastning på sina pensionspengar så måste man dessutom tyvärr ägna sig åt en relativt aktiv förvaltning. Inte köpa och sälja varje dag, månad eller ens kvartal, men i alla fall någon gång då och då.

Att då inte tillåta PPM rådgivarna att göra de förändringar i pensionsportföljerna som anses viktiga för avkastningen är att kasta pengar i sjön. Att man gör det av skälet att det är dyrt för fondbolagen gör saken än värre. Vilka är PPM främst till för egentligen?

Antingen måste man göra PPM till en bra och flexibel tjänst för pensionsspararna och de eventuella rådgivare som ger seriös förvaltning av kapitalet eller också kan man lika gärna lägga ner hela PPM.

Sannolikheten är mycket stor att intresset för rådgivning rörande fondsparande kommer att öka oavsett om det ligger inom ramen för PPM eller inte. Massbyten kommer därmed att finnas kvar och öka som ”problem” för fondbolagen även om de inte tillåts via PPM.

Trenden med så kallade Independent Financial Advisors (IFA) är tydlig i USA och övriga Europa. Vi har dessutom redan tidigare sett problemen som massförsäljningar i fonder som är för små och som agerar på volatila tillväxtmarknader leder till även utanför PPM.

Frågan pensionsgruppen måste ställa sig är om PPM är till för pensionsspararna som det var tänkt från början, eller om PPM bara är ett sätt att marknadsföra fondbolagens fonder. Det PPM som finns kvar efter att möjligheter till byte av fonder minskar blir mer av det senare.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Hur effektiv är marknadsföring och försäljning via sociala media egentligen? Även om väldigt många pratar om sociala media som den nya heta kanalen för marknadsföring och försäljning råder det lite delade meningar om effekten.

En del hävdar att det går alldeles utmärkt medan andra påstår att det nog snarare handlar om att kunna upprätthålla kontakten med och komma närmare befintliga kunder. Sanningen i denna fråga varierar nog beroende på vad man vill marknadsföra eller sälja och hur man gör det.

Min avsikt med detta inlägg är inte att vare sig diskutera frågan, eller ge några egentligen svar. Däremot tänkte jag försöka mig på att testa hur bra marknadsföring och försäljning faktiskt fungerar i sociala media för egen del och just de tjänster jag kan erbjuda.

Argumenten för att sociala media faktiskt fungerar för marknadsföring och försäljning bygger i stor utsträckning på att vi litar på våra vänner och deras omdöme. Detta gör vi exempelvis när gäller köp av olika produkter och tjänster.

Med andra ord borde det gå rätt bra att marknadsföra och sälja produkter och tjänster om man bara har ett tillräckligt stort nätverk av vänner. Förutsättningen är såklart att man även har något bra att sälja vilket jag anser mig ha.

För att testa mitt eget sociala nätverk med 91 followers på Twitter, 228 vänner på Facebook och 328 kontakter på Linkedin (viss överlappning finns säkert) så tänkte jag uppmana er alla att introducera nya potentiella kunder till Pineberry eller WordOn.

Om en introduktion leder till att Pineberry eller WordOn får en ny betalande kund så bjuder jag den som introducerat företaget på lunch med mig på Vassa Eggen. Den som bara vill äta lunch utan mig diskvalificeras omedelbart

Introduktionen måste bestå av minst ett mail, eller meddelande till mig avseende en potentiell kund som: 1) faktiskt bekräftat intresse av våra tjänster och 2) har någon form av kontakt med den som introducerar. Det räcker alltså inte att spamma mig med mail efter att ha gått igenom en lista med företag.

För att jag inte skall äta lunch varje dag det närmaste året i det fallet att mitt test lyckas så begränsas antalet luncher till de introduktionerna som leder till de 10 första nya kunderna. Däremot kan en och samma person få fler än en lunch.

Den som introducerar en potentiell kund behöver inte finnas i mitt nuvarande nätverk utan det räcker med en koppling till mitt nätverk, eller den här bloggen på något vis. Vänners vänner mfl får därför också gärna introducera nya potentiella kunder med en lunch som belöning.

Dåså, det skall bli spännande att se om detta får någon effekt. Eftersom det kan spricka på en mängd saker förutom nätverkets storlek (nätverkets förtroende för mig, genomförandet m. m.) så är detta inte något direkt vetenskapligt test, men ändå.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Häromdagen kunde vi läsa i DI om hur Pernilla Ström ansåg att: ”Det är som att sätta en kulspruta i händerna på en femåring när man släppt iväg enorma befogenheter till en myndighet som saknar kompetens och omdöme”.

Anledningen till hennes utspel mot Finansinspektionen är att myndigheten efter HQ Banks krasch svartlistat henne för styrelseuppdrag i finansvärlden vilket ledde till att hon inte längre kunde sitta kvar i Öhman Fonders styrelse.

Med tanke på vad som föranlett HQ Banks krasch så kan man nog tycka att det är rimligt att styrelseledamöternas lämplighet och kompetens för att sitta i just finansbolags styrelser ifrågasätts. De verkar ju inte ens ha förstått att det finns stora risker i att värdera bolagets tillgångar över det faktiska marknadsvärdet.

Det jag personligen tycker är mest underligt är att Pernilla Ström inte verkar förstå att hon måste ta konsekvenserna av att hon och övriga styrelsen i HQ Bank inte skött sitt uppdrag på det sätt som man kan förvänta sig. Kraschen i sig talar ju sitt tydliga språk, även om Finansinspektionens hantering möjligen kan diskuteras.

Vad är det som gör att folk tror att de kan få höga ersättningar och sitta i styrelser utan att sedan tvingas ta konsekvenserna när det går snett. Pernilla Ström och de övriga i styrelsen skall nog vara innerligt tacksamma för att det är Finansinspektionen och inte SEC i USA som hanterat kraschen och deras ansvar i frågan.

Man kan bara hoppas på att den här typen av krascher åtminstone lär andra att förstå att ett styrelseuppdrag med höga ersättningar inte är någon ”pensionspost”. Förstår man inte bolagets verksamhet, eller inte anser sig få den information man behöver för att göra det så är det nog läge att inte ta uppdraget alls. Alternativet att sova sig igenom uppdraget funkar inte.

För egen del är jag rätt stolt över att vara en av de jobbigare personerna i de styrelser som jag går in i. Min filosofi är att det är då man gör nytta, dvs när man verkligen sätter sig in i verksamheten och sedan ifrågasätter från ett utifrån perspektiv. Detta behövs även för att kunna uppfylla den strategiskt affärsutvecklande roll som en styrelsepost innebär.

Tvärtemot Pernilla Ström anser jag därför att en svartlistning av styrelseledamöter i finansbolag som inte skött sitt uppdrag är en självklar påföljd. Det är alldeles för många som hoppar runt både i finansvärlden och i andra branscher och klarar sig oskadda bara för att ingen säger ifrån. Det är ju trots allt andras pengar det handlar om!

Även om det inte går att jämföra fallen så kan man ta andra varnande exempel på hur styrelseledamöter och VD:ar på grund av att ingen säger ifrån kan förstöra bolag efter bolag. Christer Bergquist är ett sådant exempel som gått från ”klarhet till klarhet” i exempelvis Drax och Countermine. Det är inte förrän någon säger stopp som sådana karuseller slutar.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör (och faktiskt lite styrelseproffs)

För snart två år sedan skrev jag ett inlägg om att Internet har ökat konsumenternas makt gentemot företag som levererar produkter och tjänster dramatiskt. Detta eftersom information om Bad Guy företag sprids snabbt och effektivt via Internet. Det går helt enkelt inte att som Bad Guy skydda sig genom att ingen får veta hur illa det är ställt.

Den senaste tidens revolutioner i Tunisien, Egypten, Libyen med flera länder där Bad Guys har makten har lyft konsumentmakten till en nivå som aldrig tidigare skådats. Tack vare Internet och mer specifikt Facebook får nu hela världen veta hur illa det är ställt och hur de Bad Guys som finns i dessa länder behandlar folket i dessa länder.

Det har inte bara gjort det svårt att skydda sig genom att ingen får veta hur illa det är ställt utan till och med drivit revolutionen mot Bad Guys vidare från land till land. Inget av detta hade kunnat hända om inte Internet funnits som ett sätt att sprida information och bilder mer eller mindre i realtid.

Man kan till och med enligt min mening gå så långt som att säga att Internet varit en stor bidragande orsak till att det till och med blivit revolution från början. Innan Internet kunde diktaturer mycket lättare isolera folket i landet från övriga världen något som idag i princip är omöjligt även om en del fortfarande försöker.

Internetrevolutionen har sedan tidigare lett till mycket, både bra och dåligt. Men, i detta fall så måste man se det som något helt fantastiskt. Oavsett vilket perspektiv man tar så förändras världen just nu snabbt på ett mycket positivt sätt tack vare Internet. Det är bara att hoppas att revolutionärerna i dessa länder vinner och att slutresultatet blir något positivt!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör